L'etoile
Har just återvänt ifrån en veckas vistelse i de norra delarna av riket, och då mer specifikt Umeå. Jag fick följa med, likt en praktikant, i Olivias nya liv och det var mycket trevligt även om min själ vant sig vid kontinentklimatet som härjar här i södern. När jag anlände var det -7 celsius och mer snö än jag tidigare sett.
Som sagt så fick jag följa med in i Olivias liv och vardag, och vi hann med många av dess beståndsdelar.
Senaste tiden har varit väldigt mano, vissa dagar melankoliska, vissa dagar upprymda. Jag tror det är mina känslor som viner likt vinden i vardagsrymden. Känslor för människor, kvinnor, vädret och vardagen. Jag tror att jag måste ta tag i att tämja mitt jag och veta åt vilka håll jag ska gå mer än att känna in dagen. Det kan vara en väldigt missvisande värld om man lever den i den andan.
Men det mesta ordnar sig oftast till våren, för den tar ens känslor med storm.
Appropå framtiden så ser jag fram emot en sommar i Linköping. Väldigt trevligt att så många ska vara hemma och ta hand om varandra. Ett lyckat EM, en hel del schyssta grillfester, ett soft jobb, sommarkvällspromenader och kärlek. Amen.
Strukturera ditt liv och sätt upp mål, då får du uppleva sötman och tillfredsställelsen
desto starkare när du är där och bygg inte så mycket på känslor.Ora et labora!
Mål är till för att uppnå saker, och det är ytterst svårt att applicera det på "människor, kvinnor, vädret ".
Dock så är det helt klart sant om vardagen, men det är nog inte där problemet sitter, i min målsättning, utan i att känna sig tillfreds med dagen, varje dag. Visst, tipset "känn inte efter" är bra, men svårt att leva efter varje dag.
Nu skulle jag dock inte gå så långt som att jag vore olycklig eller sånt, utan mer att känslolivet kan gå upp och ner, men ändå att man står stark. Men som sagt, "ora et labora" är ett bra levnadssätt.
trevlig blogg emil. hajja till lite extra när jag läste om grillkvällarna i sommar i linköping, längtar dit!