E. Andersson

Jag borde sova, men det händer för mycket.
Klockan är fyra och utanför mitt fönster så har solen precis börjat finnas igen, men ännu inte gått upp, så staden är brun och nästintill färglös. Samtidigt så sjunger Shirley Bassey för mig om kärlek.

Adios baby

Tja. Jag har inte allt för mycket att skriva. Livet är ganska så schysst nu. Vi har spelat en del ute, kommer ladda upp lite bilder från de tillfällerna snart.

Tänkte bara skriva så ni vet att jag lever. För det gör jag. Och sommaren är även nära.

Emil

Vänner och fiender!

Läs rubriken och inse er fredag uppbokad. Överraskningar må hända.

Adjö!

Sitter i mitt pojkrum och klockan har blivit ganska så sen, speciellt med tanke på att jag börjar jobba klockan 10. Men ändå så känns det inte så viktigt. Jag mår ganska så bra ikväll, just nu. Ibland har jag (och säkert många andra) en dålig vana av att se det jag inte har istället för att se det jag har. Att man saknar något eller någon gör en svag.

Imorgon kommer Erik över och vi ska spela in lite bas, efter det är det nog bara sång kvar på den första låten jag spelat in här hemma, ska bli kul att höra resultatet när det är färdigt.
Sen så är The Fort Knox-hemsidan färdig också och kommer upp så snart demon är färdig, alltså snart.


Adjö Bayeux! (Om du är konstvetare så förstår du)