En ny vänskap
Idag har jag vältrat mig i 80 Gb av materiell lycka då jag fick min nya iPod igår. Känns dock som att jag kommer att få mycket nytta av denna, då våren är späckad av flera långa resor som jag alla ser fram emot.
Nästa vecka ska jag åka till min vän Olivia 80 stycken mil upp i landet, fyra veckor senare åker jag till Kenya, där jag stannar i två veckor, tre dagar efter det åker jag till Berlin en vecka. På dessa resor kommer jag kunna glädjas tillsammans med min nya vän, iPod 80.
Ikväll så sjunger Edith romantiska sånger för mig, jag förstår inte vad hon säger, men hela hennes stämma vibrerar förkrosselse, kärlek och hopp. Och det är med det sistnämnda, hopp, som jag ser på vårens inmarch med. Den kommer som en frälsare från vinterns karga likgiltighet, till känslornas stinna äventyr under den tillkommande våren och sommaren.
Till dess.
E
Till kärlekes tjäll
Ett infall jag fick igår var att spela in en sång jag skrivit nyligen, och gjorde detta på någon timme. Du har möjlighet att ladda ner den här
Den är för övrigt inspelad på min toalett här på Bjärka.
Vi flyr till sanden
jag för dig fram med handen
i en dans för skratten
oss vidare i natten
Hur du var
och du sa till mig den dagen
gjorde mig så glad
Och du dansade
ja, du dansade för mig
i solen
och ditt hår det glänste så fint
i solen
och du log mot mig
den dagen var sann
So long!
Fågel Blå och Florinna.
Florinna.
Min sköna Fågel Blå
hur kan du dröja så?
Fågeln.
Genom natt och dunkel stilla
svävar trohet, gömd och säll.
Endast ljud, som ej förvilla,
hinna förr till kärlekes tjäll.
Nattens stjärna
lyser gärna
sångarns varma vingeslag,
och i milda
speglar bilda
sig den älskades behag
Florinna.
Ack men hårda galler sluta,
kärlekens förbjudna tjäll.
Fåfängt hennes tårar gjuta
rosendagg på murens häll.
Inga vingar
glad jag svingar
upp till molnen med min vän.
Blåa bana!
Endast ana
kan jag, men ej följa den.
Fågeln.
När de klara tårar falla,
på din liljevita kind
mina suckar fjärran skalla
i en vild och enslig lind.
Ack, de kalla
alla, alla
klagande på nattens stund,
löven susa,
sånger brusa
ur min ömma trånads grund.
Florinna.
Vila vid mitt hjärta, vila
trogna fågel, från din färd
Fågeln.
Jag vill ila, jag vill ila
till min längtans hulda värld
(Flyger genom gallret och sätter sig på hennes barm)
Florinna.
Tystna - tystna!
Lyssna - lyssna!
Hör du, hur det slår för dig?
Fågeln.
Ja, i vågor
svalla lågor
genom snön, som läskar mig
Florinna.
Men när österns norna vaknar,
o, vart flyr du från min hand?
Fågeln.
Då min själ, som tärs och saknar,
söker sångens fosterland.
Bägge.
Till sin duva
höga, ljuva
toner sänder turturn ner;
jorden känne, att blott henne
självt från solens nejd han ser!
Fågeln.
Där himlens ljusa höjder
sällt en anad lycka bor
och kring evighetens fröjder
spänner luftens blåa flor.
Bägge.
Livet svingar
sina vingar.
Är hon ej av natten skymd,
kärlek gråter;
trohet åter
döljer sig i klangens rymd.
(Man klappa häftigt på dörren och åtskilliga röster höras utanför)
Florinnan.
(i tårar, halvhögt.)
Min sköna Fågel Blå,
du från mig flyga må!
Fågeln.
(Under bortflykten, långsamt förklingande)
Kärlek gråter
trohet åter
döljer sig i klangens rymd
Min sköna Fågel Blå
hur kan du dröja så?
Fågeln.
Genom natt och dunkel stilla
svävar trohet, gömd och säll.
Endast ljud, som ej förvilla,
hinna förr till kärlekes tjäll.
Nattens stjärna
lyser gärna
sångarns varma vingeslag,
och i milda
speglar bilda
sig den älskades behag
Florinna.
Ack men hårda galler sluta,
kärlekens förbjudna tjäll.
Fåfängt hennes tårar gjuta
rosendagg på murens häll.
Inga vingar
glad jag svingar
upp till molnen med min vän.
Blåa bana!
Endast ana
kan jag, men ej följa den.
Fågeln.
När de klara tårar falla,
på din liljevita kind
mina suckar fjärran skalla
i en vild och enslig lind.
Ack, de kalla
alla, alla
klagande på nattens stund,
löven susa,
sånger brusa
ur min ömma trånads grund.
Florinna.
Vila vid mitt hjärta, vila
trogna fågel, från din färd
Fågeln.
Jag vill ila, jag vill ila
till min längtans hulda värld
(Flyger genom gallret och sätter sig på hennes barm)
Florinna.
Tystna - tystna!
Lyssna - lyssna!
Hör du, hur det slår för dig?
Fågeln.
Ja, i vågor
svalla lågor
genom snön, som läskar mig
Florinna.
Men när österns norna vaknar,
o, vart flyr du från min hand?
Fågeln.
Då min själ, som tärs och saknar,
söker sångens fosterland.
Bägge.
Till sin duva
höga, ljuva
toner sänder turturn ner;
jorden känne, att blott henne
självt från solens nejd han ser!
Fågeln.
Där himlens ljusa höjder
sällt en anad lycka bor
och kring evighetens fröjder
spänner luftens blåa flor.
Bägge.
Livet svingar
sina vingar.
Är hon ej av natten skymd,
kärlek gråter;
trohet åter
döljer sig i klangens rymd.
(Man klappa häftigt på dörren och åtskilliga röster höras utanför)
Florinnan.
(i tårar, halvhögt.)
Min sköna Fågel Blå,
du från mig flyga må!
Fågeln.
(Under bortflykten, långsamt förklingande)
Kärlek gråter
trohet åter
döljer sig i klangens rymd
- P. D A. ATTERBOM
Hatten
Förlåt.
btw
Förresten, se gärna min vän Brännans hemsida www.skivsamlingen.se, där du kan lista skivorna i din skivsamling. Mycket nöje!
Glädjen
Glädjen är en fjäril
Som fladdrar lågt över marken,
Men sorgen är en fågel
Med stora, starka, svarta vingar,
Den bära en högt över livet,
Som flyter nere i solljus och grönska.
Sorgens fågel flyger högt,
Dit där smärtans änglar hålla vakt
Över dödens läger
If I was a bird
Några bilder från vintern 2007-2008.
So long!